Jag har funderat på hur Socialdemokraternas enorma och i princip konstanta maktinnehav under hela 1900-talet har format oss. En sak är säker, det är inte bra att ett parti får ett sådan MASSIVT inflytande över ett helt land, under en så lång tid. När den borgliga alliansen för två månader sedan blev omvald, så var detta första gången någonsin! 1900- talet har färgats av röd politik på ett sätt som enligt mig är skadlig för demokratin. Jag känner att jag har växt upp enligt de socialistiska mallarna och att det socialismen står för, det är inte bara politiska idéer, utan också något slags facit för hur man ska vara som svensk. Jag ska ge några exempel.
I Sverige är det fult att vara "mer än någon annan". Är man framgångsrik eller har talang för någonting så är det absolut ingenting vi ska skylta med. Det sticker något så fruktansvärt i ögonen på svenskar när grannen har skaffat en ny bil, grannens barn har märkeskläder eller när grannens son är bäst i fotbollslaget. "De skaffade bara bilen för att showa", "De klär bara sitt barn i märkeskläder för att visa att de har råd", "Han gör bara mest mål för att han är självisk".. Och kanske värst av allt.. "hon är begåvad i skolan, men det får de andra barnen att känna sig sämre om hon får visa det. Så vi ger henne ett till exemplar av samma matematikbok som hon kan räkna ut igen".
Klyftor är någonting dåligt.
Enligt den svenska mallen så ska klyftor bekämpas. Man har genom hela sin uppväxt lyssnat till "det leder till ökade klyftor", "lönespridningen måste minska", osv.. Vi har ständigt matats med information i tidningarna om hur mycket den och den tjänar, vart de rika bor.. Och alltid med en underton av avundsjuka och förakt.
Kollektivet före individen.
Tillsammans är vi starka, det är vad man lär sig under en uppväxt i Sverige. Det kan förvisso vara sant, men man lär sig också att en ensam individ inte klarar sig långt, individen är alltid i underläge, för att hon är i
numerärt underläge. Individen förminskas och passas in i ledet.
Att börja ifrågasätta detta typiskt svenska är på sätt och vis en slags frigörelse. Jag personligen tycker att det är närmast skrämmande hur formad man är av det socialdemokratiska Sverige. Även fast Socialdemokraterna som mest haft strax över 50% av rösterna, så har de bestämt över 100% av Sveriges befolkning, under som sagt, nästan hela 1900- talet. 100% av svenskarna har lärt sig den socialdemokratiska synen på rätt och fel. Jag blir mer och mer liberal för varje år som går. Det känns som att jag i och med detta genomskådar den "socialdemokratiska hjärntvätten".
Jag säger inte att socialdemokraterna inte gjort gott för Sverige, jag säger inte heller att socialism bara är skit. Men jag säger att en så ensidig politik som vi har haft i Sverige är långt ifrån optimal.
