Förbundsstämma.

Igår var det förbundsstämma för Moderaterna i Östergötland. På en dag skulle vi behandla 50 motioner och länets moderata politik skulle formas.

Det fanns många bra motioner och en del dåliga. Överlag fattades det bra beslut med reservation för ett par jag tänker ta upp här.

- Tydligen ska inte Moderaterna i Östergötland verka för sänkt kommunalskatt.

- Lagen om anställningsskydd, LAS, anses inte vara åldersdiskriminerande och moderaterna i Östergötland ska inte heller verka för att turordningsreglerna i LAS avskaffas.

 - Myndighetsåldern i landet ska vara fortsatt tvådelad. 20-års gräns för att få handla på systembolaget, och 18-års gräns för allt annat.

Med minsta möjliga marginal 49 mot 46 röster så röstades en motion om ett nytt sätt att se på organdonation ner. I motionen föreslogs att vi skulle se över möjligheterna till att införa ett slags nix-register för organdonation. Vi skulle alltså automatiskt bli organdonatorer, utan att vi aktivt valt att bli det. Staten skulle, om vi inte aktivt väljer att skriva in oss i detta nix-register, äga rätten till vår kropp. Intentionerna i motionen var mycket goda, vi behöver fler organdonatorer. Men det här är helt fel väg att gå. Under debatten tydliggjordes att det är framförallt inom MUF som de frihetliga krafterna i partiet finns. Flera otroliga talare från MUF gjorde fantastiskt bra ifrån sig i talarstolen, och jag tror faktiskt att om inte dessa personer hade tagit debatten så hade inte motionen avslagits.

Andra bra beslut som fattades var b.la:
Att vi ska verka för en avskaffande av spritmonopolet.
Att vi ska verka för en översyn av misshandelsbrottet, där möjligheterna till att väga in de psykiska effekterna vid en misshandel ska ses över.
Att studielån ska fortsätta vara lån och inte kunna avskrivas som belöning för att man avslutar sina studier tidigt.
Att vi ska verka för en generell barnomsorgspeng som ökar familjers valfrihet gällande barnomsorgen.


Jag vill också passa på att gratulera vår otroliga distriktsordförande Carin Carlsson, som tilldelades priset "Årets ledare" för hennes fantastiska jobb med MUF Östergötland, mycket välförtjänt!

Det var en lång och intensiv dag där som sagt 50 motioner behandlades tillsammans med övriga punkter som hör en stämma till, på bara några timmar. Detta gjorde att debatterna kanske inte alltid fick det djup och dimension som önskats.

Jag konstaterar också att det är en viss skillnad på en MUF stämma kontra stämma med Moderaterna, där man på MUF stämma t.ex. debatterar huruvida Ayn Rand ska helgonförklaras eller inte, om vi ska verka för ett avskaffande av det kulturpolitiska stödet. Och för all del, om cannabis ska avkriminaliseras eller inte :)

Förpassa monarkin till historieböckerna!

Sverige är ett land som fortfarande tillämpar monarki, om än en konstitutionell sådan (monarkens befogenheter regleras i grundlagen). Monarkins vara eller icke vara är ofta föremål för debatt och anhängarna respektive motståndarna är i stor utsträckning spridda över hela den politiska spelplanen.
Jag tänker här reflektera över Sveriges monarki i dess nuvarande form. Demokratin respektive monarkins tillkortakommanden är många och jag tänker inte redogöra dessa här, utan enbart utgå från Sveriges nuvarande statsskick, konstitutionell monarki.

Oavsett om man tar ställning för eller emot monarki så har vi alla en ganska samlad bild av konungar, prinsar, drottningar och prinsessor. Denna, för många, ouppnåeliga glamour och rikedom fascinerar och förtrollar oss med början i sagoböckerna och genom livet. Genom att vi 'vanliga' drömmer oss bort till i denna okända, mystiska värld får vi en odefinierbar tillfredsställelse, en slags "dos av kunglighet".
Det svenska kungahuset är ett av de äldsta i världen och trots att det är så gammalt och traditionsfyllt så är det också ett väldigt modernt kungahus. Kungafamiljen framstår ofta som en vanlig familj som gör svenniga saker som att gå på nattklubb, åker på skidsemester osv. Nu har t.om. vår kronprinsessa gift sig med en "man av folket". En helt vanlig medelsvensson som var hennes personliga tränare på gymmet!

När den svenska regeringen och maktapparaten i svallvågorna från tsunamikatastrofen i indiska oceanen 2004 framstod som närmast handlingsförlamade och befogad kritik östes mot Rosenbad så klev Sveriges kung, Carl Gustav fram och höll ett fullständigt magnifikt tal under minnesceremonin i början av januari 2005. Drottningen och kronprinsessan visar stort engagemang för barn som har det svårt och kronprinsessan har också en fond till stöd för funktionshindrade barn. Jag tycker kungafamiljen gör bra PR för Sverige, har förmågan att ena folket i svåra tider och skänker mycket glädje till framförallt barn, men även många vuxna. Monarkin är identitetsskapande och många svenskar är stolta över vårt kungahus. Detta till trots tycker jag att vi bör avskaffa monarkin.


Debatten degraderas ofta till att monarkin kostar stora summor för skattebetalarna. Mitt ställningstagande har dock ingenting med kostnader att göra. Det är mycket sannolikt att det skulle bli dyrare för oss att införa republik. Utan att gå in närmare på det så kan jag säga att kungahuset bidrar till att öka Sveriges BNP och stärka vårt varumärke utomlands.

Mitt ställningstagande har snarare att göra med principen att vår statschef (oavsett om makten är symbolisk eller verkställande) inte är folkvald. Ämbetet går i arv, inte tack vare kompetens utan pga efternamn. Jag tycker inte att det hör hemma i en demokrati. Även om kungahuset som i Sverige inte har annat än symbolisk makt så är symboliken i sig fel. Budskapet är att vi ska se upp till människor av konungablod och göra oss själva, individen, mindre till förmån för kungligheter.

Vidare har Sveriges kung åtalsimmunitet, vilket innebär att han inte kan åtalas för brott. Skulle kungen till trots mörda en annan människa så skulle vi sannolikt inte se mellan fingrarna, men återigen är det principen. Övriga medborgare får inte ladda ner en upphovsrättsskyddad låt från internet, men kungen får kissa på allmän plats, köra rattfull, slå ner någon osv utan att åtalas.

En folkvald ledare granskas hårt av pressen, men när det gäller kungafamiljen så är det många som tycker att vi bör "lämna dom ifred". De ska inte behöva vara föremål för granskning på samma sätt som andra.

I grundlagen, successionsordningen, står följande:
§ 4. Såsom 2 § i 1809 års regeringsform uttryckligen stadgar, att Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl. familjen som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten. Lag (1979:935).

Detta betyder att kungen inte har religionsfrihet. En av de absolut viktigaste grundpelarna i ett liberalt, demokratiskt samhälle. Kungafamiljen förväntas inte heller rösta, även om de har rösträtt. Detta är dock logiskt då monarki skär sig en aning med demokrati och rösträtt.

Det finns betydligt fler argument åt båda håll, men hur man än vrider och vänder på det så kan aldrig monarki vara ett essentiellt eller ens accepterat statsskick i en demokrati med liberala, mänskliga värderingar. Som jag skrev tidigare så finns det många brister med demokratin och om jag skulle träffa någon ur kungahuset så skulle jag troligen göra mig själv mindre och visa överdriven vördnad. Men inte desto mindre vet jag innerst inne att det är fel och tycker att vi ska förpassa monarkin till historieböckerna.