Entreprenörer och egenföretagare är ett bra exempel. Det är dessa människor som med sin drivkraft, energi och optimism förser den övriga befolkningen med jobb, mat, tjänster osv som vi efterfrågar. Det är företag som får samhället att gå runt och vi ska vara tacksamma att det överhuvudtaget finns människor som vill starta företag i Sverige med alla regler, hinder, avgifter och skatter som är i vägen. Trots detta finns det en väldig avundsjuka mot företagare. Att någon vågar sticka ut och öppna eget, stå på egna ben och kanske förverkliga en livslång dröm. Det sticker i ögonen på många. Och om företaget dessutom går bra, om det som företaget erbjuder visar sig vara eftertraktat och pengarna rullar in, då är avundsjukan som värst. För det är fult att lyckas. Att vara bäst på det man sysslar med är inte uppskattat då vi alla förväntas vara medelmåttor.
Ett annat typiskt exempel är när människor som är på semester i något varmt land, när det är snöoväder här hemma i Sverige, lägger upp en bild på Facebook när man sitter med en öl i handen på stranden i solnedgången och allt ser helt fantastiskt ut. Allt som oftast består kommentarerna av något i stil med "Din jävel! Hoppas ölen är pissljummen" eller "Faan va orättvist, hoppas du blir magsjuk!"
Varför? Varför lägger man så mycket energi på att avundas andras glädje och framgång, i stället för att se det som en morot för en själv? Det finns ingenting att vinna på att gå runt och vara bitter över att andra människor lyckas. Om man själv kan glädjas med andra och se positivt på livet och framtiden så kommer framtiden garanterat att bli mer positiv. Kanske vinner man aldrig på lotto, kanske har man aldrig råd med en stor fin villa. Kanske lyckas man aldrig starta ett företag som blir framgångsrikt. Men man mår garanterat bättre i sin strävan om man lägger energin på sig själv i stället för på avundsjuka.
Att mycket av denna avundsjuka kommer från den "inget grässtrå får växa högre än något annat socialism" som under så lång tid präglat Sverige är för uppenbart för att jag ens ska reflektera över det. Men det är dags att vi börjar se personlig framgång som någonting bra och önskvärt. Och om man nu är totalt oförmögen att glädjas med någon annan, så bör man i alla fall göra sig själv en tjänst och inte gå runt och vara bitter.
Fånga dagen!
