Den svenska avundsjukan.

Den svenska avundsjukan är något av det mest destruktiva och tråkiga med Sverige. Missunnsamhet och avundsjuka är i det svenska samhället ständigt närvarande och bromsande. Människor som vågar ta för sig och når sina mål och drömmar bemöts allt för ofta av bitterhet, falskhet och missunnsamhet.

Entreprenörer och egenföretagare är ett bra exempel. Det är dessa människor som med sin drivkraft, energi och optimism förser den övriga befolkningen med jobb, mat, tjänster osv som vi efterfrågar. Det är företag som får samhället att gå runt och vi ska vara tacksamma att det överhuvudtaget finns människor som vill starta företag i Sverige med alla regler, hinder, avgifter och skatter som är i vägen. Trots detta finns det en väldig avundsjuka mot företagare. Att någon vågar sticka ut och öppna eget, stå på egna ben och kanske förverkliga en livslång dröm. Det sticker i ögonen på många. Och om företaget dessutom går bra, om det som företaget erbjuder visar sig vara eftertraktat och pengarna rullar in, då är avundsjukan som värst. För det är fult att lyckas. Att vara bäst på det man sysslar med är inte uppskattat då vi alla förväntas vara medelmåttor.

Ett annat typiskt exempel är när människor som är på semester i något varmt land, när det är snöoväder här hemma i Sverige, lägger upp en bild på Facebook när man sitter med en öl i handen på stranden i solnedgången och allt ser helt fantastiskt ut. Allt som oftast består kommentarerna av något i stil med "Din jävel! Hoppas ölen är pissljummen" eller "Faan va orättvist, hoppas du blir magsjuk!"

Varför? Varför lägger man så mycket energi på att avundas andras glädje och framgång, i stället för att se det som en morot för en själv? Det finns ingenting att vinna på att gå runt och vara bitter över att andra människor lyckas. Om man själv kan glädjas med andra och se positivt på livet och framtiden så kommer framtiden garanterat att bli mer positiv. Kanske vinner man aldrig på lotto, kanske har man aldrig råd med en stor fin villa. Kanske lyckas man aldrig starta ett företag som blir framgångsrikt. Men man mår garanterat bättre i sin strävan om man lägger energin på sig själv i stället för på avundsjuka.

Att mycket av denna avundsjuka kommer från den "inget grässtrå får växa högre än något annat socialism" som under så lång tid präglat Sverige är för uppenbart för att jag ens ska reflektera över det. Men det är dags att vi börjar se personlig framgång som någonting bra och önskvärt. Och om man nu är totalt oförmögen att glädjas med någon annan, så bör man i alla fall göra sig själv en tjänst och inte gå runt och vara bitter.

Fånga dagen!

I Linköping vill man inte sänka skatt, man vill bygga badhus.

Igår kom jag hem från Moderaternas rikskonferens i Karlstad. Två intensiva, lärorika och otroligt roliga dagar. Något som inte var lika roligt var debattartikeln jag läste på Aftonbladet när jag kom hem. En artikel med rubriken "Sänk inte skatten - satsa på väfärden"  fick mig att tro att det var Lars Ohly som var i farten igen. Men det var fem stycken moderata kommunpolitiker, därav Moderaterna i Östergötlands förbundsordförande, Christian Gustavsson. Budskapet i artikeln är att det inte finns utrymme för en sänkning av kommunalskatten för tillfället, utan det måste i stället satsas på välfärden.

Om vi bortser från det faktum att moderater alltid ska verka för sänkt skatt (ok, kanske inte alltid, men har man som i Linköping en skattesats på 30,43% så bör man fortsatt verka för att sänka den). Om vi bortser från detta faktum så finns det ett än mer besvärande sådant. Någonting som är väldigt besvärande för en moderat som tycker att medborgarnas pengar är någonting värdefullt. Nämligen det faktum att man i Linköping, finansierat med medborgarnas pengar, ska bygga ett badpalats till en kostnad av c:a 400 miljoner kronor, med en beräknad förlust på c:a 40 miljoner per år. Ett projekt Moderaterna i Linköping står bakom. Detta lyxprojekt är ensamt helt ofattbart. Vad som är än mer ofattbart, och upprörande är att kommunpolitiker i Linköping utöver detta går ut i en debattartikel och säger att det inte finns utrymme att sänka skatten.

Är det här ett skämt?!

Medborgarnas pengar är medborgarnas pengar! Ska de tas från oss så ska de hanteras varsamt, med respekt och med eftertänksamhet. Att slösa med medborgarnas pengar tillhör den gamla socialdemokratiska eran och jag tror inte det är något vi måste efterapa för att vinna deras väljare!

Kulturia

Vi får aldrig glömma att en stat aldrig per automatik har några pengar. Det är något man aktivt tar från medborgarna, och anledningen till att det accepteras och inte kallas stöld är att vi förväntar oss att pengarna förvaltas på ett bra sätt.

Att subventionera kultur som anses vara "bra" och "nyttig" för medborgarna är inte acceptabelt. Kultur är något ytterst individuellt och man ska vara försiktig med att kalla en viss kultur för "samhällsnyttig" eller liknande.

Lek med tanken att vi har en slags kulturstad, vi kan kalla den Kulturia. Den här staden huserar allt möjligt som kan kallas kultur. Konst, film, musik, teater, datorspel osv.
För att få tillträde till Kulturia måste du betala inträde. Säg 200 kr. Vad som händer sen är att de ansvariga för Kulturia tar dessa 200 kr och fördelar på det sätt som anses bäst. Om de tycker att teatern som spelar Shakespeare är viktigast för besökarna så går största delen av pengarna dit. Kanske tycker man inte att biografen som visar film är nyttig och ger således inga pengar till den.

Biografen får som sagt inga pengar då något annat anses vara viktigare, vilket leder till att biljettpriset är mycket högre för att få besöka biografen jämfört med teatern som spelar Shakespeare.

Det här skulle vi såklart aldrig acceptera, det är en helt befängd tanke. Tyvärr är det så här verkligheten fungerar, fast ännu värre. Det är illa nog att du måste betala en summa för att komma in i Kulturia. Pengar som sedan fördelas på det sätt som anses vara bäst. Du som filmintresserad har kanske bara råd att gå och titta på en film, samtidigt som de teaterintresserade kan gå och titta på fyra föreställningar, tack vare att du har betalat ett inträde som sedan teatern fått tilldelat. Vad som gör verkligheten än mer skrämmande är att du inte ens har något val huruvida du vill besöka Kulturia eller inte. Du väljer inte aktivt att gå till Kulturia och betala ett inträde, utan dessa pengar tas från dig och fördelas godtyckligt och med en intention att styra människors kulturval för att dessa ska passa in i samhällets modell.

Detta måste bekämpas, det är farligt och det är inte rätt. Det kanske finns en anledning till att viss kultur inte överlever utan stöd? Uppenbarligen efterfrågas det inte av medborgarna. Troligen efterfrågas någon annan kulturform som medborgarna gärna skulle besöka om de fick behålla mer pengar och välja själva. För det är vi som själva vet bäst vad vi vill ha, och detta ska alltid vara utgångspunkten för politiker när de beslutar om skatter och hur dessa, medborgarnas pengar, ska fördelas.

Barn måste få säga nej.

Fredagens huvudledare i Dagens Nyheter hade rubriken "Fler vuxna- inte färre" och handlade om övergrepp inom idrotten. Dessa övergrepp har uppmärksammats speciellt senaste veckan med Patrik Sjöbergs avslöjande om att han blev utsatt för övergrepp som barn.
Utan att återge hela texten så tänkte jag dela med mig av ett kort stycke som fick mig att tänka till.

"I stället handlar det om något mycket svårare: att lära sitt barn att det bara är hon som bestämmer över sin kropp. Det betyder att barnet självt ska bestämma om hon vill ge farmor en kram eller inte. Det är inget som barnet ska tvingas eller övertalas att göra som tack för den fina julklappen."

Jag tycker skribenten fångar någonting väldigt viktigt här. Något vi är dåliga på, och som exemplet ovan visar, aktivt motarbetar. Nämligen att uppmuntra barn till att våga säga nej. Det tillhör god uppfostran att visa tacksamhet om någon ger dig en present eller är vänlig mot dig på något sätt, och självklart ska vi fortsätta uppmuntra våra barn att visa tacksamhet om det är vad man känner. Vad vi inte ska göra är att ge barnen dåligt samvete om de inte vill krama farmor, syster eller vem det nu må vara. När vi säger åt barnet att "Nu blir farmor ledsen när hon inte får någon kram" så skickar vi en signal till barnet att det är fel att inte vilja kramas. Och vilket barn vill att snälla farmor ska bli ledsen bara för att det inte vill kramas?

Nej, vi måste lära barnen att de äger rätten till sin egen kropp och precis som skribenten i DN skriver, inte ska tvingas eller övertalas att göra något barnen inte vill. Den sortens närhet ska vara frivillig och naturlig.

Förbundsstämma.

Igår var det förbundsstämma för Moderaterna i Östergötland. På en dag skulle vi behandla 50 motioner och länets moderata politik skulle formas.

Det fanns många bra motioner och en del dåliga. Överlag fattades det bra beslut med reservation för ett par jag tänker ta upp här.

- Tydligen ska inte Moderaterna i Östergötland verka för sänkt kommunalskatt.

- Lagen om anställningsskydd, LAS, anses inte vara åldersdiskriminerande och moderaterna i Östergötland ska inte heller verka för att turordningsreglerna i LAS avskaffas.

 - Myndighetsåldern i landet ska vara fortsatt tvådelad. 20-års gräns för att få handla på systembolaget, och 18-års gräns för allt annat.

Med minsta möjliga marginal 49 mot 46 röster så röstades en motion om ett nytt sätt att se på organdonation ner. I motionen föreslogs att vi skulle se över möjligheterna till att införa ett slags nix-register för organdonation. Vi skulle alltså automatiskt bli organdonatorer, utan att vi aktivt valt att bli det. Staten skulle, om vi inte aktivt väljer att skriva in oss i detta nix-register, äga rätten till vår kropp. Intentionerna i motionen var mycket goda, vi behöver fler organdonatorer. Men det här är helt fel väg att gå. Under debatten tydliggjordes att det är framförallt inom MUF som de frihetliga krafterna i partiet finns. Flera otroliga talare från MUF gjorde fantastiskt bra ifrån sig i talarstolen, och jag tror faktiskt att om inte dessa personer hade tagit debatten så hade inte motionen avslagits.

Andra bra beslut som fattades var b.la:
Att vi ska verka för en avskaffande av spritmonopolet.
Att vi ska verka för en översyn av misshandelsbrottet, där möjligheterna till att väga in de psykiska effekterna vid en misshandel ska ses över.
Att studielån ska fortsätta vara lån och inte kunna avskrivas som belöning för att man avslutar sina studier tidigt.
Att vi ska verka för en generell barnomsorgspeng som ökar familjers valfrihet gällande barnomsorgen.


Jag vill också passa på att gratulera vår otroliga distriktsordförande Carin Carlsson, som tilldelades priset "Årets ledare" för hennes fantastiska jobb med MUF Östergötland, mycket välförtjänt!

Det var en lång och intensiv dag där som sagt 50 motioner behandlades tillsammans med övriga punkter som hör en stämma till, på bara några timmar. Detta gjorde att debatterna kanske inte alltid fick det djup och dimension som önskats.

Jag konstaterar också att det är en viss skillnad på en MUF stämma kontra stämma med Moderaterna, där man på MUF stämma t.ex. debatterar huruvida Ayn Rand ska helgonförklaras eller inte, om vi ska verka för ett avskaffande av det kulturpolitiska stödet. Och för all del, om cannabis ska avkriminaliseras eller inte :)

Förpassa monarkin till historieböckerna!

Sverige är ett land som fortfarande tillämpar monarki, om än en konstitutionell sådan (monarkens befogenheter regleras i grundlagen). Monarkins vara eller icke vara är ofta föremål för debatt och anhängarna respektive motståndarna är i stor utsträckning spridda över hela den politiska spelplanen.
Jag tänker här reflektera över Sveriges monarki i dess nuvarande form. Demokratin respektive monarkins tillkortakommanden är många och jag tänker inte redogöra dessa här, utan enbart utgå från Sveriges nuvarande statsskick, konstitutionell monarki.

Oavsett om man tar ställning för eller emot monarki så har vi alla en ganska samlad bild av konungar, prinsar, drottningar och prinsessor. Denna, för många, ouppnåeliga glamour och rikedom fascinerar och förtrollar oss med början i sagoböckerna och genom livet. Genom att vi 'vanliga' drömmer oss bort till i denna okända, mystiska värld får vi en odefinierbar tillfredsställelse, en slags "dos av kunglighet".
Det svenska kungahuset är ett av de äldsta i världen och trots att det är så gammalt och traditionsfyllt så är det också ett väldigt modernt kungahus. Kungafamiljen framstår ofta som en vanlig familj som gör svenniga saker som att gå på nattklubb, åker på skidsemester osv. Nu har t.om. vår kronprinsessa gift sig med en "man av folket". En helt vanlig medelsvensson som var hennes personliga tränare på gymmet!

När den svenska regeringen och maktapparaten i svallvågorna från tsunamikatastrofen i indiska oceanen 2004 framstod som närmast handlingsförlamade och befogad kritik östes mot Rosenbad så klev Sveriges kung, Carl Gustav fram och höll ett fullständigt magnifikt tal under minnesceremonin i början av januari 2005. Drottningen och kronprinsessan visar stort engagemang för barn som har det svårt och kronprinsessan har också en fond till stöd för funktionshindrade barn. Jag tycker kungafamiljen gör bra PR för Sverige, har förmågan att ena folket i svåra tider och skänker mycket glädje till framförallt barn, men även många vuxna. Monarkin är identitetsskapande och många svenskar är stolta över vårt kungahus. Detta till trots tycker jag att vi bör avskaffa monarkin.


Debatten degraderas ofta till att monarkin kostar stora summor för skattebetalarna. Mitt ställningstagande har dock ingenting med kostnader att göra. Det är mycket sannolikt att det skulle bli dyrare för oss att införa republik. Utan att gå in närmare på det så kan jag säga att kungahuset bidrar till att öka Sveriges BNP och stärka vårt varumärke utomlands.

Mitt ställningstagande har snarare att göra med principen att vår statschef (oavsett om makten är symbolisk eller verkställande) inte är folkvald. Ämbetet går i arv, inte tack vare kompetens utan pga efternamn. Jag tycker inte att det hör hemma i en demokrati. Även om kungahuset som i Sverige inte har annat än symbolisk makt så är symboliken i sig fel. Budskapet är att vi ska se upp till människor av konungablod och göra oss själva, individen, mindre till förmån för kungligheter.

Vidare har Sveriges kung åtalsimmunitet, vilket innebär att han inte kan åtalas för brott. Skulle kungen till trots mörda en annan människa så skulle vi sannolikt inte se mellan fingrarna, men återigen är det principen. Övriga medborgare får inte ladda ner en upphovsrättsskyddad låt från internet, men kungen får kissa på allmän plats, köra rattfull, slå ner någon osv utan att åtalas.

En folkvald ledare granskas hårt av pressen, men när det gäller kungafamiljen så är det många som tycker att vi bör "lämna dom ifred". De ska inte behöva vara föremål för granskning på samma sätt som andra.

I grundlagen, successionsordningen, står följande:
§ 4. Såsom 2 § i 1809 års regeringsform uttryckligen stadgar, att Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl. familjen som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten. Lag (1979:935).

Detta betyder att kungen inte har religionsfrihet. En av de absolut viktigaste grundpelarna i ett liberalt, demokratiskt samhälle. Kungafamiljen förväntas inte heller rösta, även om de har rösträtt. Detta är dock logiskt då monarki skär sig en aning med demokrati och rösträtt.

Det finns betydligt fler argument åt båda håll, men hur man än vrider och vänder på det så kan aldrig monarki vara ett essentiellt eller ens accepterat statsskick i en demokrati med liberala, mänskliga värderingar. Som jag skrev tidigare så finns det många brister med demokratin och om jag skulle träffa någon ur kungahuset så skulle jag troligen göra mig själv mindre och visa överdriven vördnad. Men inte desto mindre vet jag innerst inne att det är fel och tycker att vi ska förpassa monarkin till historieböckerna.

Vad vill vi uppnå i Libyen?

Det har inte ens gått en vecka sedan FN:s säkerhetsråd beslutade att införa en flygförbudszon över Libyen och att sätta in militära medel för att skydda den libyska civilbefolkningen. Alla var rörande överens, vi kunde inte stå vid sidan av och titta på. Fyra dagar har gått sedan Frankrike inledde attackerna mot regimens styrkor och nu verkar det redan som att folk börjar ifrågasätta ingripandet. Medier och medborgare ställer sig frågan "vad vill man uppnå genom att ingripa?". Självklart är det en viktig fråga, men viktigare är väl att världssamfundet faktiskt reagerade på vad som hände i Libyen, och i den elfte timmen beslutade man sig för att göra något. Det är det viktiga! Om man först hade suttit och diskuterat vad man i detalj ville uppnå så hade regimen fortsatt sin massaker, oppositionen hade med största sannolikhet varit nedslagen vid det här laget. Hade vi då rakryggade stått och sagt "Vi hade i alla fall en plan!"

Världen med Mittens rike i centrum.

Kina kommer att bli världens ledande stormakt, det är inte en fråga om, utan när. Detta land med 1.3 miljarder invånare har haft en ekonomisk utveckling de senaste 15 år som varit helt makalös. Man är nu världens näst största ekonomi efter USA och det är bara en tidsfråga innan man tar över förstaplatsen. USA, landet som varit världens enda supermakt hela min uppväxt med reservation för Sovjet under mina första levnadsår, är ett land i kris. Deras underskott nu i Mars 2011 var ofattbara 46,3 miljarder dollar. Underskottet i handeln med Kina uppgick till 23,3 miljarder dollar. USA är otroligt beroende av Kina, på samma sätt som Kina är otroligt beroende av USA:s konsumtion. Men det är inte längre västvärlden som dikterar spelreglerna. Makten förflyttas långsamt till Mittens rike. Vad blir konsekvenserna av detta?

Människors bild av USA som supermakt går isär. Det finns ett stort "USA-hat" i världen, även om det tycks ha minskat de senaste åren efter att Barack Obama tillträdde. USA beskylls allt som oftast för att agera världspolis och starta krig för ekonomisk vinnings skull. För att inte flytta fokus till mina åsikter så kan jag bara konstatera att USA både gjort bra och dåliga saker, inrikes och utrikespolitiskt.


Men hur kommer världen att se ut under Kina som supermakt? Kina är antidemokratiskt och styrs som vi alla vet av en totalitär regim där yttrandefrihet, mänskliga rättigheter och tryckfrihet inte existerar.  Oppositionsbildning är förbjuden, censur, avlysning, övervakning osv. är vardagsmat. Det som för oss är självklart, får man inte ens googla på i Kina.

Kina lägger också stora mängder på att rusta upp sin armé, samtidigt som övriga världen rustar ner. I vår globaliserade värld där fred är av allas intresse så har vi ingen anledning att oroa oss. Men är det verkligen så? När Kina framöver kommer efterfråga enormt mycket mer råvaror och naturtillgångar än vad man gör idag. Idag löser man det naturligtvis med handel, men vad händer när den allt rikare egna och dessutom snabbt ökade befolkningen efterfrågar mer varor? När intresset vänds inåt för att förse den egna befolkningen? Vad ska världen göra om Kina om några år återigen gör anspråk på Taiwan som retar kineserna till vansinne. Vem kommer motsätta sig det? Redan nu gör Kina anspråk på vissa öar och havsområden utanför Kina där man t.ex är i konflikt med både Vietnam och Japan. Gränsdragningen vid Sibirien har varit föremål för konflikt förut, Sibirien är dessutom väldigt rikt på diverse tillgångar. När världens största armé också blir världens bästa, vem ska då våga säga emot?

Scenariot med Kina som världsledande ligger fortfarande en bit in i framtiden, men det går fort. Så fort att vi riskerar att inte hinna reagera förens vi är där. Vad det innebär återstår att se men vi kommer, inom en inte allt för avlägsen framtid, att ha en ny världsordning. Den kinesiska draken har vaknat, hur kraftfull är den? och vilka avsikter har den?

Ansvar.

Varför är vi så rädda för att ta ansvar? Varför har vi så svårt att hantera kritik? Varför måste det alltid finnas en syndabock, som inte är en själv?
Varför är vi så rädda att se våra egna brister och utmaningar och gör allt i vår makt för att dölja dom? Inte bara för omgivningen utan mest för oss själva. Det ska alltid finnas någon som är ansvarig, och denna någon är aldrig "jag". Brottslingar behandlas som hjälplösa offer, det är våldtäktsmannen det är synd om. Att våldtäktsmannens offer blivit utsatt för den grövsta kränkning av ens personliga frihet och ens egen kropp, det är lite tråkigt. Men det är gärningsmannen som behöver hjälp. Den personen är ju ett offer för samhällets orättvisor och äger ingen skuld.

Varför är det drogernas fel när ett barn börjar missbruka droger? Hur kan man vara så naiv att man tror det? Innerst inne är det nog ingen som tror på det, men vi har ju en tradition att alltid skylla ifrån oss,  varför inte göra det när det gäller droger också? Det är så otroligt mycket lättare för en förälder att säga "det är drogernas fel att mitt barn blev så här" än att erkänna att man varit en dålig förälder. Det är så mycket enklare för samhället att skylla de problem som finns med droger på drogerna.


Det kan ju inte vara vårat ofelbara välfärdssamhälle som brister. Nej, hade vi bara varit befriade från drogerna... Då hade vi haft det så bra.



Det kanske är dags att tänka om? Hur vore det om vi tillät människor att fatta egna beslut, om vi tillät människor att ta ansvar.

Vi har en tradition i Sverige av att ta hand om de människor som behöver det, och så ska det fortsätta. Men vi har också en tradition av att ta hand om människor som inte behöver det. Denna omhändertagandementalitet har delvis gjort oss till ett av de tryggaste länderna att leva i. Men den har också gjort oss otroligt oförberedda att hantera personliga motgångar, när det inte finns någon att skylla på.

Om det är något jag lärt mig under mitt hittills korta liv så är det att aldrig lita på att någon annan löser dina problem, eller får jobbet gjort åt dig. Andra kan hjälpa dig, men bara om du själv vill det.


Det finns utrymme för mer frihet i Sverige, utan att det för den skull behöver gå ut över de som är oförmögna att ta ansvar. Svenskarna blir mer individualistiska och vi börjar inse att en stat inte nödvändigtvis är bättre på att fatta beslut åt oss än vad vi själva är. Det är som att statens barn börjar bli vuxna och är på väg att flytta hemifrån. Och det är klart att det är ledsamt för mamma och pappa när deras barn börjar stå på egna ben och inte längre är lika beroende av föräldrarna :)

Frihet, världens vackraste ord.

Frihet är kanske det finaste ord vi har. Freedom, liberty, la liberté, libertà, libertas. Vilket språk ordet än skrivs på så är det så otroligt positivt laddat.
Vi ser eller hör ordet frihet och tänker på fåglar, öppna hav,  frihetsgudinnan eller en motorcykelsemester på en ensam väg. Vi minns kanske när vi lärde oss att cykla och den nyvunna frihet det medförde. Då tänkte vi inte att det var frihet, vi visste bara att det var en ny känsla, och vi älskade den. När vi hade lärt oss att cykla ville vi ha en ny utmaning, vi släppte styret med ena handen och lärde oss cykla trots att vi bara höll i oss med en hand. När detta blev för lätt så släppte vi båda händerna, kanske ramlade vi, men likväl så försökte vi igen, vi skulle bara lyckas! Och tillslut gjorde vi det, vi utvecklades! helt plötsligt kände vi oss som fåglar, vi sträckte ut armarna som vingar och flög fram längs vägen. När vi blir tillfrågade vilket djur vi skulle vilja vara för en dag så svarar vi oftast fågel. Fågeln symboliserar den ultimata friheten.  Vi vill skaffa oss vingar och flyga dit vi själva vill. 

Cykelhistorien är så enkel, men likväl symboliserar den vad alla människor har inom sig. Viljan och drivkraften att utvecklas. Vi nöjer oss aldrig! Det här är vad som driver mänskligheten och samhället framåt. Vi måste ge utrymme för denna drivkraft, vi måste ge människor utrymme och låta henne ta ansvar för sig själv. Tillsammans kan vi uträtta mycket, men för detta krävs fria, tänkande individer.

Citat

Här om dagen fastnade jag på en citatsida och hittade mängder av citat jag gillar! Tänkte först posta alla här men det är ju roligt om jag sparar några.
Kan dela med mig av några stycken :)


“A creative man is motivated by the desire to achieve, not by the desire to beat others” - Ayn Rand
“Try and fail, but don't fail to try.” - Stephen Kaggwa
“Liberty means responsibility. That is why most men dread it.” - George Bernhard Shaw

Avmonopolisera systembolaget!

Huvudargumentet är alltid och kommer alltid vara: Frihet att välja själv.
Men då det inte räcker som argument till vissa, som uppenbarligen inte värderar människors fria vilja speciellt högt, ska jag nu lägga fram andra argument.

Sverige är ett av väldigt få länder som har detaljhandelsmonopol på alkoholhaltiga drycker. Detta bör snarast avskaffas.

Alkohol är inte ofarligt, tvärtom. Jag kommer dessutom hänvisa till alkoholens negativa inverkan på människor i framtida blogginlägg gällande avkriminalisering av vissa droger.

Om vi börjar med det mest uppenbara. Staten ska inte bestämma åt mig när jag vill bruka eller köpa alkohol. Det är upp till mig och ingen annan att bestämma det.
Avmonopolisering leder inte heller automatiskt till att vi dricker mer, och framförallt så sprider vi ut vårt drickande över flera dagar och vi dricker mindre vid varje konsumtionstillfälle. Vilket i sin tur minskar de negativa effekter alkohol har på människor och samhälle då många brott och olyckor beror på tillfällig överkonsumtion av alkohol.

Enligt en rapport från Europakommisionen så är c:a 5% av Europas män och 1% av Europas kvinnor beroende av alkohol.
Enligt Svenska vårdguiden så är mellan 300 000 och 500 000 svenskar, dvs c:a 5% beroende av alkohol. Detta trots att vi i Sverige har ett monopol som ska förhindra människor från att få alkoholproblem. Återigen ett dystert facit för statens inblandning i människors privatliv.
Hjälper verkligen systembolagets monopol oss att inte bli beroende av alkohol? Det verkar inte så. Och det är verkligen inte värt den kränkning av vår fria vilja som den medför.
Systembolaget är bra på många saker. Det är välsorterat, fräscht och har stort utbud. Jag säger inte heller att vi ska avskaffa systembolaget. Men släpp monopolet! Om jag har tid och lust att gå till ett systembolag för att få tag på ett speciellt vin eller en ovanlig öl så är det jättebra! Men är jag och handlar på ICA och inte har lust att åka runt halva stan för att handla alkohol så låt ICA sälja det också! Om de sedan, som systembolaget ville vissa med sin reklam nyligen, väljer att bara ta in ett fåtal sorter, då får jag väl välja att köpa någon av dom! Och om jag istället vill ha något speciellt, ja då får jag ha bättre framförhållning och åka till systembolaget. Och att systembolaget skulle sluta ta in speciella sorter låter högst orimligt. Det kommer alltid finnas en marknad för speciella vin/öl/spritsorter, och om inte systembolaget kan ta vara på den så kommer den fria marknaden att lösa det ändå. Finns det en efterfrågan så kommer någon att erbjuda det!